<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>SPKKs avelsråd Feed</title><link>http://breeding.spkk.se/</link><description>Bloggen har skapats för att alla avelsintresserade i rasen snabbt ska få tillgång till den information som avelsrådet vill nå ut med. Det finns möjlighet att kommentera och diskutera vissa ämnen i bloggen, detta för att öka kommunikationen och insamla åsikter.</description><item><title>Förändring i försäkringsvilkoren</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=76</link><description><![CDATA[   Det blir skärpta villkor för problemraser, enligt artikeln nedan så kommer bland annat If inte längre att betala operation för pattelaluxation om bägge föräldradjuren testats och funnits ha detta. SPKK kommer självfallet att undersöka detta och komma med mer information om detta så fort vi har någon. Vi hoppas självfallet att ägare till rasen kommer att fortsätta testa för pl trots detta krav samt se till att svaret skickas in till SKK. Vi rekommenderar dock starkt alla valpspekulanter att framledes kontrollera föräldradjurens pl status samt försäkringsbolagens vilkor extra noga.  
  http://www.veterinarmagazinet.se/skarpta-villkor-for-problemraser-8686183  

 "Flera försäkringsbolag justerar sina djurförsäkringar. Störst förändringar gör Agria. Trenden är tydlig – problemraser ska bära sina egna kostnader.  Agria har genomfört stora förändringar i sin djurförsäkring, berättar affärsområdeschefen Patrik Olsson. De viktigaste är att man tar bort ålderstaket på åtta år för ersättning på hund och katt, vilket ökar möjligheterna för veterinären att behandla i högre åldrar.   En annan förändring är att de moment som tidigare fanns i tilläggsförsäkringarna på hund och katt bakas in i basutbudet och att man har tagit bort vissa undantag och tak för vissa raser och diagnoser. Det sistnämnda gäller tak för skadade korsband och kastrationer som nu är borta.   Samtidigt har Agria viktat om premierna för att raser i högre grad ska bära sina egna skadekostnader. Det gäller både hund och katt.   – Raser med mycket skador ska bära sina kostnader själva, säger Patrik Olsson.   I praktiken innebär det att premierna för till exempel tax sänks, medan premierna för irländska setter och cavalier king charles höjs.   Ännu en nyhet är att Agria nu ersätter onkologi och höftledsimplantat.   – Det viktiga när det gäller onkologin är att det är veterinären som ska bestämma vad som är behandingsbart, inte djurägaren. Ersättning för höftledsimplantat är vi ensamma om, säger Patrik Olsson.   Även If har genomfört vissa justeringar i sin djurförsäkring i år. Bland annat sätter man stopp för ersättning efter två kejsarsnitt för vissa hundraser som fransk och engelsk bulldog.   – Tidigare var vi ensamma om att ersätta även senare kejsarsnitt. Då fanns det djurägare som försäkrade sin tik före valpningen, sen flyttade de till ett annat bolag. Det gjorde det olönsamt för oss, säger Jenny Stenberg, som arbetar med skadestöd på If.   If ställer också krav för ersättning för bland annat patellaluxation. Ingen ersättning betalas ut för skada på avkomma från två djur som har luxation.   – Man ska inte avla på trasiga djur, säger Jenny Stenberg.   På Folksam har man legat lågt med förändringar under en tid, enligt skadechefen Christer Andersson.   – Vi är kundägda. Vill ägarna ha utökat skydd, så tar vi fram det, säger han.   Inte heller Dina Försäkringar har genomfört några förändringar, uppger Anna Myhré.   – Vår produkt är enkel och vi har bara en tilläggsförsäkring som avser dolda fel på valpar, säger hon.   Sveland genomförde vissa ändringar från årsskiftet, som bland annat innebär förenklingar när det gäller ledsjukdomar på renrasiga och blandrashundar. Man har också infört ersättning för FORL på katter. – Det är vi ensamma om vad jag vet, säger skadechefen Ursula Lige Berglund.  Nytt är också att rehab för häst numera ingår i försäkringen, däremot har man tagit ut rehabmomentet ur grundförsäkringen för hund för att skapa större flexibilitet för försäkringstagarna. Det ligger nu som tilläggsförsäkring.  Sveland har också tagit fram en försäkring riktad mot djurägare, som kan få ersättning för skador orsakade av häst eller hund." 
 ]]></description><pubDate>Wed, 25 Apr 2012 05:54:07 +0200</pubDate><category>Hälsa</category></item><item><title>Selektion och avelsframsteg</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=75</link><description><![CDATA[    
 När man pratar selektion så tycker i alla fall jag att det är väldigt viktigt att man också tänker på resultaten. Här ser ni en pyramid som skall representera avelsframsteg per år. Det låter kanske lite uppstyltat, men är rätt enkelt.  
 Ser vi det första steget så har vi generationsintervallet. Alltså hur snabbt en generation avlöser varandra desto snabbare resultat, därav att man väljer modellorganismer som har snabba generationsintervall.  
 Sedan har vi säkerheten i avelsvärderingen, här kan man lite enkelt beskriva det som hur väll uteslutandet av en typ av fenotyp stämmer överens med dess genotyp. Har vi på ett test som skall hjälpa oss att avgöra hur bra en hund är för avel, det kan vara MH eller PL test så beror det helt klart på om dessa test mäter de egenskaper vi vill och om dessa är genetiskt kopplade.  
 Den additiva genetiska variationen innebär att vi enbart kan selektera utifrån hur stor variation vi har på egenskapen. Finns ingen variation så kan vi inte selektera heller. Är alla hundar jätterädda så kan vi inte snabbt få fram stabila hundar, då kan vi enbart få fram lite mindre rädda hundar om ens det.  
 Urvalsintensiteten innebär hur hårt vi väljer att sålla bort djur. Desto mer vi sållar desto snabbare resultat. Tänk dock på att man inte bör spendera mer än vad man har råd med, vi bör som moderna uppfödare och avelsråd inte enbart bry oss om snabba resultat utan bör se på vår hunduppfödning på ett mycket mer långsiktigt viss. Tänk många generationer framöver och inte bara på nästa kull.  
 ]]></description><pubDate>Fri, 30 Mar 2012 06:37:10 +0200</pubDate><category>Genetik</category></item><item><title>Fråga och svar till SKKs avelskommité angående PL</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=74</link><description><![CDATA[  FRÅGA: 
 Under de senaste två åren har patella luxation/PL blivit en het potatis bland våra uppfödare på rasen prazsky krysarik. Många tolkar den centrala registreringen av PL-tester som att det är bevisat ärftligt, att det är oseriöst att inte testa sina avelsdjur och vissa anser t.om. att vi bör utesluta alla avelsdjur som har någon grad av PL. 
 Detta är mycket svårhanterligt, eftersom AKs uttalande kring PL inte är tydligt. (Vi/SPKK vet att det inte går att göra ett tydligare uttalande eftersom ingen vet exakt hur PL nedärvs). 
 Vi har tidigare blivit starkt avrådda av SKK att sätta restriktioner och ens rekommendationer på rasen som skulle kunna drabba avelsbasens storlek och/eller uppfödarnas vilja att vara medlemmar i rasklubben. I dagsläget är vår bestämda åsikt att rekommendationer eller restriktioner ang. PL inom avel eller tester av PL skulle direkt motverka det arbete vi gjort de senaste 2,5 åren vad gäller utökande av den genetiska variationen. Vi kan uppmuntra till tester, (eftersom det ger ett visst statistiskt underlag, som teoretiskt kan vara till nytta i en avlägsen framtid), men vi anser att en  rekommendation  ang. tester dels kräver en rekommendation ang. godkända kombinationer i avel (avser PL-grad) för att rekommendationen inte ska bli ”tandlös”. En rekommendation som enbart innefattar själva testandet skulle även tolkas av många uppfödare och valpköpare som att det är regelvidrigt att avla på hundar med någon grad av PL oavsett orsak. Dessutom tror vi att vi förlorar fler uppfödare på att ställa den typen av krav, då många uppfödare faktiskt förstår att det inte är PL som är själva defekten, utan att det är den bakomliggande orsaken till PL som måste utredas. Vi anser också att palpation av knäleden inte är ett tillräckligt säkert test för att avgöra en hunds avelsvärde eller ärftligheten i en ev. luxation. PL kan bero på ett flertal olika defekter. Vi vet också att PL kan uppkomma efter flera år, vilket då innebär att om PL-test skall rekommenderas borde de utföras regelbundet/före parning eller dyl. Och hur gör vi med de hundar som är testade med 0/0 i resultat, men lämnar avkommor med grav PL?  
 Vi har idag exempel i Sverige på hundar med PL som lämnat enbart friska valpar vilka som vid 12 mån ålder testats 0/0. Detta i sig är ett argument som talar emot rekommendationer vad gäller PL inom prazsky krysarik i dagsläget. Vi ser även ett stort problem med att som rasklubb uttala oss positivt ang. avel med djur som har PL, eftersom det kan innebära att ev. sjuka avkommor kan skyllas på rasklubben.  Vi skulle vilja uttrycka att det i dagsläget är viktigast att vi använder så många olika avelsdjur som möjligt, men att avel på hundar med PL sker på egen risk vad gäller ärftlighet. Och vi vill framhålla att en tik som har ont, t.ex. pga. PL, inte är lämpad att bära valpar. Våra uppfödare ska lägga vikt vid hundarnas konstruktion, och avla på sunda individer. 
 Frågorna är alltså: Har vi rätt i våra argument, håller SKK/AK med?  
 Ska vi fortsätta jobba för avelsbasens genetiska variation, eller ska vi sätta rekommendationer som kan leda till en kraftig reducering av vår avelsbas?  Om SKK/AK vill att SPKK rekommenderar PL-test och/eller restriktioner i aveln kopplat till PL-grad, så vill vi ha statistik och exempel på någon ras där PL minskat genom testande av avelsdjuren. Vi önskar även information ang. på vilka grunder AK baserade beslutet att centralt registrera alla PL-test. 
 SVAR: 
 § 10 Skrivelse från Svenska Prazsky Krysarik Klubben ang. patellaluxation 
 Förelåg skrivelse från Svenska Prazsky Krysarik Klubben (SPKK) med frågor gällande hälsoprogram avseende patellaluxation. 
 Inledningsvis konstaterar AK att arvsgången för patellaluxation inte är klarlagd och att förhållandevis lite finns publicerat. Den rådande uppfattningen är dock att sjukdomen har en starkt ärftlig bakgrund. Eftersom en vedertagen undersökningsmetod dessutom finns är patellaluxation en sjukdom som väl lämpar sig för screeningundersökning och central registrering. Från 2004 har resultat av patellaundersökningar registrerats för vissa raser och 2008 infördes central registrering för samtliga raser. Special- och rasklubbar gavs därigenom möjlighet att bedöma om patellaluxation utgör ett problem inom rasen. 
 Ur djurskyddsaspekten ska rent generellt aldrig kliniskt affekterad hund eller hund med permanent luxerad patella användas i avel. Vad SPKK därutöver ska rekommendera sina uppfödare måste bero på hur stort problemet är inom rasen liksom vilka ev. övriga allvarliga sjukdomar/defekter och populationsgenetiska aspekter uppfödarna har att ta ställning till inför ett avelsbeslut. Genom att ta del av olika lösningar som andra klubbar har kommit fram till, kan SPKK säkert forma sin egen rasspecifika strategi. 
 Med anledning av SPKKs skrivelse diskuterade AK om de data som finns i SKKs databas ev. kan utgöra underlag för genetiska analyser för skattning av arvbarheten för patellaluxation 
 Denna typ av studie skulle möjligen kunna genomföras i form av ett examensarbete vid SLU. 
 Skrivelsen anses härmed besvarad och lades till handlingarna. 
 ]]></description><pubDate>Mon, 26 Mar 2012 19:58:17 +0200</pubDate><category>Hälsa</category></item><item><title>Utvärdering 2011</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=73</link><description><![CDATA[    
  RAS utvärdering  
  2011  
     
 Inledning 
   
 När arbetet gjorts med att sammanställa statistiken för utvärderingen av RAS måste vi tyvärr säga att vi blev rent av förundrad över hur  vissa  uppfödare missköter sin avel och sitt ansvar gentemot sina djur. Dessa uppfödare måste börja ta i beaktande rasens bästa när de väljer avelsdjur och inte bara ha som mål att producera valpar. Om inte, kommer vi snart att ha en riktigt sjuklig ras som ingen valpköpare på jorden vill ha. De måste också börja inse att de har ett etiskt ansvar gentemot sina avelsdjur, det är levande varelser vi pratar om här! 
   
 De måste börja ta sitt ansvar, det här är ingen lekstuga där man kan göra vad man vill utan att det får konsekvenser. Åter igen, det är levande varelser man avlar på och avlar fram. 
   
 Alla uppfödare bör ta till sig av den kunskap som finns i genetik och avel i klubben och tänka när de väljer avelsdjur.  
 De allmänna regler och rekommendationer som finns hos SKK samt rasklubbens rekommendationer finns inte där för skojs skull. Det är inte gamla förlegade avelstraditioner dessa är baserade på utan de är faktiskt vetenskapligt förankrade rekommendationer som man verkligen bör följa om man vill bevara rasen!  
   
  I Sverige så har vi frihet under ansvar, men vissa verkar ha svårt att läsa längre än till ordet frihet. Vi har alla har ett ansvar gentemot våra hundar, deras avkommor, rasen i stort och alla som är engagerade i denna ras. Så börja ta ansvar! Under de senaste åren så har några uppfödare misskött sin avel så grovt att denna avel är som klippt och skuren för att öka riskerna för att genetiska sjukdomar ska få stor spridning i rasen.  
   
 Skrämmande nog har vi under året statistik som visat att: 
   
 *En hane har gått i avel 3 gånger under sitt första aktiva år som avelshund och då är till på köpet två av tikarna två helsystrar och då med en inavelsgrad på 9,3% 
   
 *En annan avelshane har gått i avel hela 7 gånger och det under hans första aktiva år i avel. 
   
 *Hanen som gått i avel 7 gånger har 18 valpar, långt över vad som är maximalt önskvärt att en hane producerar under hela sin livstid. 
   
 *En annan hane har fått sin 9de kull i år och sin 23dje registrerade avkomma. 
   
 *En hane gått i avel 2 gånger innan han ens blivit 12månader. 
   
 *Vi har en inavelsgrad som i princip ända sedan registreringen började legat långt över det rekommenderade snittet för en ras! (2,5%) 
   
 *I år är en fjärdedel av de kullar som registrerats resultatet av föräldradjur som är närmare besläktade än kusiner (6,25%).  
   
 Detta är att avlar på ett sätt som minskar den genetiska variationen och ökar risken för spridning av genetiska sjukdomar och det är precis vad man i slutändan kommer att få. Fortgår denna typ av avel kommer en inavelsdepression med massa sjukliga hundar. 
  Förhoppningsvis finns det fortfarande en chans till förbättring men då måste även denna klunga av uppfödare ta till sig av ovanstående information, följa regler och rekommendationer.  
   
 Vi vet att detta är hårda ord och vi vet också att det finns fantastiska uppfödare som kämpar hårt också. Dock visar statestiken något som bidragit till stor frustration.    
 Mvh Daniel Söderlind och Ida Curtsdotter Karhu 
 Avelsråd SPKK 
  RAS utvärdering  
 Några kvantitativa mål finns inte med i RAS vilket försvårar en utvärdering av om målen uppfyllts. Vid nästa revidering bör klarare kvantitativa mål skrivas in i RAS 
     
  Avelsbasen  
   Långsiktiga mål    
  Att uppehålla och förstärka den genetiska variationen.   
   Strategi    
  För att nå målet skall uppfödare och valpköpare informeras om vikten av en genetisk variation och att man bör använda ett så stort antal hundar som möjligt i avel med hänseende till hälsa och mentalitet. Arbetet för att få till stånd en inmönstring av hundar för att bredda den existerande populationen skall fortsätta.  
   Kortsiktiga mål    
  Minska överanvändningen av avelsdjur.   
  Minska antalet inavelsparningar i rasen samt sänka inavelstrenden.   
   Strategi   
  Rekommendationer angående maxanvändning av avelsdjur gällande kullantal skall sättas på ett sådant sätt att den följer populationens behov och minskar risken för överanvändning av några individer. Rasklubben skall även fortlöpande ge ut information om rasens population och användning av djur i avel samt rekommendationer baserade på denna information samt vilka risker som finns med en felaktig användning av enskilda djur.   
  Regelbundna uppfödarmöten skall även anordnas för att ge uppfödarna möjlighet att diskutera populationens status.  
     
  Information om genetisk variation  
 Ett avelsmöte och en föreläsning i ämnet populationsgenetik och genetik hölls i samband med föregående årsmöte. Målet var att ge alla avelsintresserade möjlighet att deltaga och kunna interagera med avelsfunktionärerna i rasklubben och diskutera rasens situation. Mötet var efterfrågat av flera uppfödare i rasen. Vi hade höga förhoppningar om att vi med denna föreläsning skulle nå ut till så många som möjligt för att lätt förklara vikten av att bevara genetisk variation. Många av klubbens medlemmar deltog men ytterst få uppfödare. Flera inbjudningar har gjorts till telefonmöten med de avelsintresserade, men flera har dock blivit tvungna att avbrytas på grund av för låg närvaro. De mönstringsmöten som planerades att hållas efter den sista mönstringen kunde tyvärr inte genomförras då det var tekniska problem.  
   
  Mönstring  
 Rasklubben har under 2011 fått igenom mönstring vid två olika tillfällen. En i Vallentuna och en i Växjö.  
   
 Sammanfattning i siffror 
 Under 2011 års mönstring deltog 29 hundar. Av dessa godkändes sammanlagt 18 hundar varav 14 tikar och 4 hanar.  
 En utvärdering av hur många inmönstrade djur som används i avel bör genomföras årligen i samband 
 med RAS-utvärderingen, och information om hur vi använder och borde använda denna resurs bör 
 finnas alla intresserade tillhanda. Det går i dagsläget inte att avgöra hur länge 2011 års mönstring kan 
 hålla liv i avelsbasen, då det är upp till uppfödarna att förvalta denna givna möjlighet till en ökad 
 genetisk variation i den svenska populationen av prazsky krysarik. 
   
 Ingen av de mönstrade hundarna har fått en kull registrerad i SKK under år 2011. 
   
  Överanvändning av avelsdjur  
 Avelsfunktionärerna har under 2011 genomfört en informationskampanj mot överanvändning av avelsdjur samt satt samman den avelsrekommendation som efterfrågas i RAS. Detta för att bland annat minska den överanvändning av avelsdjur som man börjat skönja i rasen. En hund bör under hela sin levnadstid aldrig producera fler valpar än 25% av siffran för ett års registrerade kullar inom rasen. Baserat på dagens siffror så finner man att det inom vår ras ger en siffra på cirka 13 valpar under en hel livstid. Detta gäller såklart både hanhund såväl som tik. I dagsläget kan man också se att det generellt födds runt 2,5 valpar i varje kull. SPKK anser därför att man för rasens bästa inte längre bör avla på vare sig en hane eller tik som gett mer än 5 kullar eller 13 valpar. Med detta menas att man starkt bör överväga att inte avla på ett djur som redan har 5 kullar oavsett antalet valpar eller ett djur med 13 valpar eller mer oavsett antalet kullar som gett upphovet till valparna. Då detta är en övre gräns så bör man försöka undvika dessa höga siffror om så långt det är möjligt. 
  Fyra Svenskaägda hanhundar har överanvänts i den svenska populationen och två tickar ligger på gränsen.  
   
 Inavel 
 Inavel är ett mått på släktskap. Med hänsyn till den genetiska variationen rekommenderar genetiker 
 att inavelsökningen inom en ras inte ska överstiga 2,5% på fem generationer. Vill man bidra till att rasens ökning av inavelsgraden blir långsammare än den är för närvarande bör man enbart genomförra parningar som ger valpar med en inavelsgrad som är lägre än den rasen har i genomsnitt. 
 Det är viktigt att aldrig para hundar som är närmare släkt än att avkomman får en inavelsgrad på maximalt 6,25% vilket motsvarar en parning mellan två kusiner. Sedan RAS först publicerades år 2010 så kan man se på avelsdata (2012-01-21) att inavel tyvärr är mycket vanligt förekommande och att den är bra mycket högre än rekommenderat för att populationen långsiktigt skall vara hållbar. 
 Man kan utifrån statistiken se att den förhoppning som fanns förra året med att flera uppfödare börjat ta till sig och förstå det alvarliga i den situation som förlust av genetisk variation innebär var överdriven. Skall rasen långsiktigt kunna få en stabil population i Sverige utan att råka ut för inavelsdepression med alla de problem som är kopplade till denna så måste det ske en förändring snarast! 
  Den effektiva populationsstorleken  (Ne) är en av de mest grundläggande parametrarna i populationsgenetik. Ne är ett mått på storleken på hur stor befolkningen verkligen är genom att titta på hur många avelsdjur det verkligen finns. Det ger en mycket mer tillförlitlig bild av rasens genetisk mångfald än att titta på hur många individer som finns registrerade. En Ne lägre än 50 räknas i ha hög sannolikhet att dö ut inom bara ett par generationer. En låg Ne leder till homozygositet - mer skadliga alleler kommer att finnas i dubbel form, högre genetisk drift-gener kommer att fixeras i populationen den genetisk mångfalden kommer att gå förlorade, inavel kommer att vara oundvikliga, och rasen kan komma att utsättas för en inavelsdepression. Selektion minskar den effektiva populationsstorleken och resulterar i en minskad möjlighet till selektion.  
 Den effektiva populationen av Prazsky krysarik i Sverige ligger under de två registrerade generationerna har ett Ne på 36,76 och det kommer att leda till en inavelsökning på minst 1,35% per kull. Rasen hare en inavelsökning som ligger på minst 1,35% per generation, 0,0 procents inavelsökning per kull på Avelsdata innebär alltså egentligen 1,35%. Populationen i Sverige blir mer närbesläktade för varje generation. Siffrorna som vi fått fram och beräknat utifrån Tjeckien, ursprungslandet visar en statistik som inte är mycket bättre. 
    
  Slutsats  
 En fortsatt information kring vikten av genetisk variation bör genomföras gentemot uppfödarna samt ännu kraftigare information riktad gentemot valpköpare. Kontroll av de uppfödare som har hänvisning i klubben skall genomförras så att i alla fall de uppfödare som har hänvisning av SPKK följer de minimum krav som en uppfödare bör ha med tanke på bevarandet av rasens genetiska variation. Enbart i yttersta undantagsfall bör tillstånd gess för avel som bryter mot avelsrekommendationerna. 
   
  Mentalitet  
   Långsiktiga mål    
  Uppehålla rasens goda mentalitet och se till så att överdrivna rädslor eller aggressioner inte blir vanligt förekommande i rasen.   
   Strategi      
  Ge ut information som hjälper till så standardens beskrivning av hundarnas mentalitet inte kommer att övertolkas till rädsla eller aggression.   
   Kortsiktiga mål    
  Öka kunskapen och intresset av mentalitetens betydelse för rasens uppfödare samt insamla information om rasens mentalitet.   
   Strategi   
  Prioritera ägare som låter mentalbeskriva sina hundar i den tävlingsbarometer som förs av rasklubben för arbetande hundar. Inkludera mentalbeskrivning som merit i utmärkelsen ”årets uppfödare”. Ge utmärkelse vid årsmöten till de ägare som låtit mentalbeskriva sina hundar. Insamla information om mentaliteten i rasen och sammanstenställa en enkät rörande rasens mentalitet.   
   
  Information om mentalitet  
 Information specifikt inriktad mot övertolkning av rädslor och aggressioner har inte sammanställts under år 2011.  
 Inga hundar har utvärderats via Mentalbeskrivning hund under år 2011. Inga Svenskfödda hundar har MH beskrivits under de senaste åren och därför kommer inte en sådan bedömning att påverka resultatet för Årets uppfödare 2011. Många hundar går i avel innan de är vuxna vilket gör att uppfödarna omöjligt kan veta hur den enskilda hunden kommer att se ut mentalt när den väll är vuxen. Vikten av en trevlig mentalitet måste framföras till uppfödare såväl som till valpköpare. 
   
  Slutsats  
 Mer information om vikten av att hålla koll på rasens mentalitet och risker med att få ökade rädslor och aggressivitet bör göras tillgängliga för medlemmarna. En referensprofil bör sammanställas för att vissa hur rasen borde se ut på en Mh beskrivning. 
   
  Exteriör och hälsa  
   Långsiktiga mål    
  Se till så att rasen bibehåller den variationsrikedom som tillåts enligt standarden.   
   Strategi:    
  Ge ut information som beskriver riskerna med en för stor homogenisering av rasen.   
   Kortsiktiga mål   :   
  Minska andelen hundar som föds med defekter som är potentiellt skadliga och kostsamma för såväl hund som ägare.   
   Strategi:    
  Ett informationsblad om rasens problem skall göras tillgänglig för domare intresserade av rasen.   
  För att säkerställa att korrekt information uppmanas alla ägare och uppfödare att fylla i rasklubbens hälsoenkäter även fortsättningsvis samt sända in information i de fall deras hundar blivit sjuka eller visat sig ha en defekt.  
     
  Information om risker med homogenisering  
 Information om vilka risker det fanns med att försöka homogenisera rasen för mycket togs upp i föreläsningen som hölls i samband med föregående årsmöte. Det är viktigt att se till så att extremavel inte blir vanligt förekommande i rasen. Exteriören som står i rasstandarden är skriven av människor och som sådan långt ifrån felfri, avel får aldrig förekomma som tar fram en ur standarden föreskriven exteriör istället för en för hunden god anatomi. Det bör genomförras diskussioner vilka delar i standarden som kan leda till exteriöra överdrifter samt vad vi bör ha extra uppsikt på, gärna i sammarbete med för rasen kunniga domare. 
   
  Dommarkompendium  
 Ett dommarkompendium för de domare som skall döma rasen har påbörjats under året men ännu inte färdigställts. Vikten av att exteriör inte bör få gå förre hälsa och sundhet samt att den exteriöra variation som tillåts inom standarden bör klart framgå i detta kompendium. 
 En utvärdering av de kritiklappar som hundar som deltagit på utställning har påbörjats, men på grund av tidsbrist inte blivit färdigställt. En prioritering av att sammanställa dessa kritiklappar bör genomförras för att lättare se om det finns exteriöra problem och huruvida de exteriöra felen som beskrivs kan ha menlig effekt på hundarna.  
   
  Skadliga defekter  
 En ansökan om registreringsbestämmelser till kennelklubbens avelskommitté har skickats in angående pälsmönstret merle. Merle är en semi lethal gen som i dubbel uppsättning kan orsaka bland annat defekter i ögon och öron hos hunden. Det finns även studier som tyder på en ökad risk för problem hos heterozygota merle hundar. Nya registreringsbestämmelser har införts och som kommer att gälla från och med 2012-01-01 och som förhoppningsviss kommer att minska sannolikheten för att hundar kommer att föddas med defekter för att de har detta mönster. 
   
 "Prazsky krysarik 
 Rasen är ej erkänd av FCI och registreras i SKKs Annexregister. 
 Registreringsförbud för avkomma efter två merlefärgade hundar samt avelsförbud för röd eller gul avkomma efter merlefärgad hund parad med röd eller gul hund. 
 Godkända färger: 
 B&amp;R = brun och tan 
 G = gul 
 M = merle 
 R = röd 
 SR = svart och röd 
 X = ej godkänd färg 
 Gäller fr o m 2012-01-01." 
   
 Flera fall där potentiellt ärftliga sjukdomar har rapporterats in i slutet av året av ägare till de sjuka djuren. Bland annat så har en unghund konstaterats med generell demodex. Efterforskningar om sjukdomarnas ärftlighet samt kontakt med SKK har tagits. Vikten av att man inte avlar på ungdjur måste klarläggas för alla uppfödare i rasen då en sådan avel är känd för att öka sannolikheten för att sjuka djur kommer att gå i avel innan sjukdomarna påträffas.  
   
 Den sjuka unghunden hade ytterst beklagligt gått i avel hela två gånger innan han var över året. Ytterligare en unghund har gått i avel innan den var över året denna är en tik. 
   
  Slutsats  
 Ytterst lite information om våra hundars hälsoläge kommer in till avelsfunktionärerna och ännu mindre via de faktiska ägarna. Anledningen kan vara att våra hundar generellt sett är så pass unga att få faktiskt uppvisar sjukdoms symptom, vikten av att dela med sig av information om sina hundars hälsoläge bör dock ytterligare påtalas samt det etiska ansvaret för de sjuka hundar som födds men som hade kunnat undvikas med en öppnare attityd hos alla uppfödare. Ytterligare kontakter med SKK i frågan om de sjukdomar som faktiskt rapporteras in bör genomförras. 
 Information om att det inte är etiskt försvarbart att avla på ungdjur måste komma ut både för djurens skull men också för rasens skull så att risken inte dramatiskt ökar för att sjuka djur kommer att gå i avel i en allt för hög grad beroende på att de inte haft möjlighet att börja utveckla sjukdomen ännu. 
   
   
 ]]></description><pubDate>Wed, 29 Feb 2012 14:52:05 +0100</pubDate><category>RAS</category></item><item><title>Pegigree dogs exposed three years on</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=72</link><description><![CDATA[       
 ]]></description><pubDate>Wed, 29 Feb 2012 08:44:28 +0100</pubDate><category>Hälsa</category></item><item><title>Avelsdebut: När skall en hund få bli byxmyndig.</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=71</link><description><![CDATA[    
 Inledning 
 Vi kan tyvärr se en viss trend att avelsdjur, främst hanhundar ibland går i avel väldigt tidigt inom rasen. Samtidigt kan man glädjande se att det stora flertalet avesldjur inte går överdrivet tidigt i avel.  
 SJV 
 Jordbruksverket har beslutat att tikar inte får användas i avel förre de är över 18 månaders ålder. Hanhundar har dock inte någon specificerad minimum ålder för avelsdebut. Anledningen till detta är att jordbruksverket har tittat på vad som är etiskt försvarbart för djurens skull, alltså de enskilda djurens välmåga. 
 Att man kan få avla på en hanhund så fort den är könsmogen är dock inte detsamma som att det är klokt eller genomtänkt om man har ett seriöst rasintresse. Vill man som uppfödare inte öka sannolikheten för att man skall råka få valpar som har en ökad risk för att bli sjuka så bör avelsdebuten ske mycket senare än under året som tyvärr har förekommit i vår ras.  
 Som valpköpare bör man välja att köpa valpar där båda föräldradjuren är vuxna och kunnat utvärderas som vuxna både utifrån anatomi, hälsa och mentalitet. En hund är inte vuxen mentalt förrän den är runt två år gammal, oavsett om den är tik eller hanhund och många ärftliga sjukdomar märks inte förrän det potentiella avelsdjuret är just fullvuxen.  
 SKK 
 Kennelklubben har inte satt någon minimumålder för när avelsdebuten tidigast får ske. Det blir upp till varje rasklubb att själv bestämma när det tidigast är lämpligt för den enskilda rasen. Det finns dock en grundregel som begränsar uppfödares möjlighet att använda för unga djur i avel. Och det är punkten 3.3. 
 ”3:3 att inte i avel använda hanhund/tik förrän vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende.” Citat: SKKs grundregler  
 Man kan givetvisst göra olika bedömningar när man kan anse att en prazsky krysarik generellt uppvisar en vuxen hunds fysisk och mognad. Jag som avelsråd kan bara utgå från mig själv och helt klart oempiriska studier jag gjort av mina egna och andras prazsky krysarik.  
 Någon extremt tidig ”mognadsålder” skulle jag definitivt inte vilja påstå att våra ras har generellt. Ingen hund som jag iakttagit under en längre tid skulle jag påstå har varit vuxen innan de var över 2 år 
 Per Erik Sundgren  
 Den numera bortgångna genetikern Per Erik Sundgren är känd för att han ruskat om hundsverige mer än en gång och påtalat flera felaktiga avelsstrategier som finns och hur vi utan att behöva lägga energi och pengar på massa hälsotester skulle kunna avla fram friskare och sundare hundar. Han skriver mycket om låg inavel och att man inte skall överanvända avelsdjur sk matadoravel. Men han skriver även om åldersdebut.  
 ”De analyser som jag har gjort i många hundraser visar att det inte är särskilt ovanligt, framför allt inte i rena sällskapshundsraser, att enskilda hanar och tikar sätts i avel mycket tidigt, långt innan man med rimlig säkerhet och enklare metoder kan kontrollera både fysisk och mental hälsa. En relativt enkel åtgärd är att i sådana raser helt enkelt uppskjuta avelsdebuten till ca 3 års ålder då flertalet ärftliga skador kan upptäckas med enkla medel." Citat: Kan skadliga gener utrotas Per Erik Sundgren  
 Att sätta ett krav på att avelsdjur inte får gå i avel innan de är tre år skulle troligen ledda till en mycket hälsosammare ras på lång sikt, men också försvåra arbetet för uppfödarna i rasen i nuläget.  
 Rasgrupp 9 och avelsdebut 
 Informationen är hämtad i de olika rasernas rasspecifika avelsstratregier 
 Lägsta ålder samma för bägge könen 
 Malteserringen, 15 månader båda könen  
 Svenska bostonterrierklubben, 18 månader båda könen  
 Papillonringen, 18 månader båda könen  
 Phalenesällskapet 18 månader för båda könen  
 Svenska pudelklubben 18 månader små pudlar 24 månader för tikar av stor pudel  
 Pekigneselogen, 24 månader båda könen 
 Bichon frise ringen, 24 månader båda könen  
 Cavaliersällskapet , 24 månader båda könen  
 Svenska Lhasa Apso klubben, 24 månader för båda könen 
 Olika lägsta ålder beroende av kön 
 Bichon bolongese och havanesse klubb, 22 månader för tik och 12 månader för hane  
 Fransk bulldogg klubb, 20 månader tik 15 månader hane  
 Svenska Griffon sektionen 20 månader tik 15 månader hane  
 Enbart lägsta ålder för tik Chihuahuacirkeln, 15 månader tik  
 Svenska Russkiy toy klubben, 18 månader tik  
 Japanese Chin sociteten 20 månader tik 
 Ingen lägsta ålder  
 Chinese Crested clubb, ingen lägsta ålder  
 Coton de tulear club, ingen lägsta ålder  
 Svenska king charles spanielklubben, ingen lägsta ålder  
 Svenska kromfohrländerklubben, ingen lägsta ålder  
 Svenska Löwchen Cirkeln, ingen lägsta ålder  
 Mopsorden, ingen lägsta ålder  
 Specialklubben för shih Tzu, ingen lägsta ålder  
 Svenska specialklubben för tibetansk spaniel, ingen lägsta ålder  
 Tibetanska terriersällskapet, ingen lägsta ålder  
 Slutsats, en fråga om ålder  
 Slutsatsen man kan göra av detta är att det kan vara dags att fråga er avelsintresserade hur ni ser på detta med lämplig ålder för avelsdebut. Om och vad skulle vara en lämplig ålder att sätta som den tidigaste åldern för en hane och eller tik att gå i avel för vår ras?   
 ]]></description><pubDate>Mon, 13 Feb 2012 05:50:18 +0100</pubDate><category>Hälsa</category></item><item><title>DLA test</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=69</link><description><![CDATA[    
 Inledning 
 Det finns ett gentest som man kan göra som inte bara ger dig som uppförare möjlighet att se till så att dina hundar avkommor kan ha ett så kraftigt immunförsvar som möjligt men även att se till så att den genetiska variationen i populationen bevaras.  
 MHC 
 Gener viktiga för immunförsvaret finns det som kallas ”Major Histocompability Complex” förkortat MHC. MHC har till funktion identifiera kroppsegen vävnad och främmande ämnen som t ex virus, bakterier, parasiter, som sedan ska bekämpas och elimineras av immunförsvaret. Hundens MHC kallas ”dog leucocyte antigen” förkortat DLA. När man jobbar för att bevara vilda populationer så är det i dagsläget en normal procedur att man kollar hur deras MHC ser ut, eftersom mängden homozygota och heterozogota alleler i denna grupp, deras haplotyp ger en indikation om hur stor genetisk variation som faktiskt finns i populationen och hur stor fitness som finns. 
 Populationer med stor genetisk variation inom immunförsvarsområdet, MHC löper mindre risk att drabbas av olika autoimmuna sjukdomar, sjukdomar där det egna immunförsvar attackerar ens egna kropp, t ex reumatism, diabetes, SLE, immunmedierad hemolytisk anemi än djur från populationer med en lägre grad av variation. Dessa populationer har också individer som har större chans att klara av olika patogener. 
 Heterozygoti inom DLA är viktigare än haplotypernas antal. Om tiken och avelsdjuret har samma genotyp, kommer valparna att ärva bara samma genvarianter och detta kan göra avelslinjens och rasens arvsmassa knappare i frågan om DLA generna. Vid planeringen av enskilda avelskombinationer är det bra om rasens DNA-profil är känd. Det är då möjligt att jämföra de egna hundarnas resultat med hela rasens DNA profil. 
   
 Inavel och genetisk mångfald 
 Inavel är känt för att minska mångfalden i hundens arvsmassa och är ett hot mot rasens hälsa. DLA generna svarar bland annat för igenkänning av egna vävnader och igenkänning och förstörande av främmande patogener. Dessa immunogener hålls varierade, och klarar av att reagera och ansvara för ett effektivt och fungerande immunförsvar mot virus, parasiter och andra främmande inkräktare. Flera undersökningar stöder upprätthållande av MHC områdets heterogenitet och mångfald på minst en rimlig nivå. 
 Test av DLA-generna ger en bild av MHC områdets mångfald och kan reflektera graden av mångfald i hela rasen. Man bör dock märka att eftersom selektionen inverkar på DLA generna, kan deras mångfald bevaras bättre än för andra områden i arvsmassan 
 Man kan argumentera att man lika gärna kan använda sig av inavelsgrad och stamtavleanalys av sjukdomar, men de metoderna garanterar inte att de tilltänkta föräldrarna verkligen har olika genuppsättningar vad gäller immunförsvaret. Argumentet att de haplotyper som förekommer mest frekvent, också är de ”bästa” haplotyperna och andra, mer sjukdomsbärande varianter skulle sorterats bort ur aveln genom åren. Med tanke på hur hög frekvensen av autoimmuna sjukdomar är hos vissa raser med få haplotyper. Helt klart är dock att man inte enbart skall låta ett DLA test ligga till grund för om man ska avla på en hund eller inte. 
 Länk till företag som genomför DLA test 
 http://www.genoscoper.com/pa_svenska/gentest/hundar/dla-polymorfitest/ 
 ]]></description><pubDate>Mon, 13 Feb 2012 05:14:41 +0100</pubDate><category>Genetik</category></item><item><title>Uppfödning och avel på tv</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=68</link><description><![CDATA[  ADVENTure dog conference på tv  Kunskapskanalen sänder med början den 14 februari klockan 16:00 delar från den senaste konferensen Uppfödning och genetik men också från konferensen Hunden i tv. 
  Tisdag den 14/2-2012  
   
 bild;  http://valporama.wordpress.com/  
  Onsdag den 15/2-2012  
    
 Bild  http://valporama.wordpress.com/  
  Söndagen den 19/2-2012  
     
   
 Bild  http://valporama.wordpress.com/  
 Mer info 
  http://www.adventuredogconference.se/default.asp?sida=main  
 ]]></description><pubDate>Fri, 10 Feb 2012 13:03:13 +0100</pubDate><category>Studier</category></item><item><title>Hundar; världens riktiga X men</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=67</link><description><![CDATA[  Våra hundar har ett väldigt skiftande utseende och få skulle väll påstå att en liten prazsky, en grand danois , en chow chow eller en bulldog ser ut att tillhöra samma art. Skulle våra hundraser vara vilda tror jag med stor sannolikhet att taxonomerna hade klassifiserat hundarna i en stor mängd olika arter och inte som en enskild art eller till och med som en underart till gråvargen, i alla fall om de inte tittade på hundarnas gener. Hunden anses i dagsläget vara den mest varierade av alla däggdjur.  
 Mycket av denna variation har skapats av oss människor genom medvetet såväl som omedveten selektion. Men det är inte bara selektion som har gjort att hundarna är de som toppar pyramiden när det gäller variationen bland däggdjuren. Även hundarnas förändrade levnadssätt sedan vargen blev till hund och började leva med oss har påverkat. Det mjuka liv som våra hundar lever i jämförelse med vargen har tillåtit en ökad mutationshasdighet. Enligt Susanne Björnefeldt så tyder det på att hundarnas naturliga selektionstryck förmodligen har blivit försvagat och därmed inte rensar bort skadliga varianter i samma utsträckning som hos vargarna. 
 Hundar har muterat mycket snabbare än vargar. Vargar som har haft mindre önskvärda gener har i en större utsträckning råkat ut för en hård naturlig selektion som lett till att de haft svårare att få avkomma.  
 Källa: Consequences of theDomestication of Man’s Best Friend, The Dog Av Sussane Björnefeldt 
 ]]></description><pubDate>Fri, 10 Feb 2012 03:02:28 +0100</pubDate><category>Genetik</category></item><item><title>Hundar känner inte av tid</title><link>http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&amp;post=66</link><description><![CDATA[  Det finns en gammal teori som säger att det inte spelar någon roll hur länge man som husse eller matte lämnar hunden ensam hemma, hunden anses nämligen inte ha någon tidsuppfattning. Men, hundar har faktiskt en tidsuppfattning. Det visar en ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet.  Therese Rehn och Linda Keeling har låtit filma hundar som lämnats ensamma av sina ägare och sedan noterat deras beteende och puls. Tiden som hundarna varit ensamma har varit mellan en halvtimme och upp till fyra timmar. Filmerna visar interaktionen mellan hund och ägare samt beteendet hos hunden när den är separerad från sin ägare. Oavsett hur länge hundens ägare varit borta låg hundarna och sov. Den vanligaste platsen var enligt studien att hunden sov i hallen. Det fanns inget som tydde på att hundarna förstod hur länge dess ägare var borta, förrän ägaren väll kom hem. De hundar som hade lämnats ensamma två eller fyra timmar var mycket aktivare, hade högre puls och visade större uppskattning mot sin ägare än de hundar som varit ensamma i enbart en halvtimme. Resultatet från studien visar inte om hundarna kände av längden av tiden när de var ensamma eller om de bara inte uppvisade symptom på detta men däremot visade studien att hundarna vart olika påverkade av hur länge ägaren varit borta när denne väll kom hem.  http://www.journals.elsevierhealth.com/periodicals/applan/article/S0168-1591(10)00324-2/abstract  
 ]]></description><pubDate>Tue, 31 Jan 2012 15:47:18 +0100</pubDate><category>Mentalitet</category></item></channel>
</rss>
